Från klassrum till distans
En sammanhängande digital lärmiljö för YH-utbildningen Studiehandledare på modersmål med IKT-inriktning
En YH-utbildning som fanns på plats skulle också ges på distans, med nya kursplaner, en ny lärplattform och ett IKT-spår genom hela utbildningen. Jag byggde den digitala lärmiljön, samordnade uppbyggnaden av en inspelningsstudio och stöttade lärarna i att undervisa på distans.
- RollIKT-utvecklare / IKT-ansvarig
- Periodca 2018–2020
- OrganisationABF Vux (numera Talenti), yrkeshögskolan
- MålgruppBlivande studiehandledare och elevassistenter
- Learning Design
- Distansutbildning
- Google Workspace for Education
- Lärarstöd
- Multimodalitet
- Mediaproduktion
- Två år på halvfart Distansversionen gav samma utbildning som den ettåriga heltidsutbildningen på plats.
- 7 delkurser, 4 lärloopar var Alla lärloopar byggdes på samma struktur, med ett IKT-moment i varje.
- 37 av 43 kvar Så många studerande var kvar när den första kursen avslutades. Vi hade räknat med fler avhopp.
- Från en till två distansklasser Utbildningen växte, och strukturen behövde kunna bära fler grupper.
Mycket nytt på en och samma gång
Hösten 2018 hade yrkeshögskolan på ABF Vux haft utbildningen på plats i två år. Den skulle nu också ges på distans. Samtidigt infördes nya kursplaner med ett IKT-spår genom hela utbildningen, lärplattformen byttes från Fronter till G Suite for Education (i dag Google Workspace) och varje studerande fick ett eget konto.
Att flytta en utbildning till distans handlar inte om att lägga upp samma material på nätet. Undervisning på plats och undervisning på distans fungerar på olika sätt, och distansutbildningen behöver organiseras på nytt. I klassrummet kan läraren förklara och justera från dag till dag. På distans behöver lärmiljön göra det mesta av det arbetet själv. Den blir utbildningens nav.
De studerande behövde kunna förstå, utan att fråga en lärare varje gång:
- var de befann sig i utbildningen
- vad de skulle göra och i vilken ordning
- var material och instruktioner fanns
- hur olika aktiviteter hängde ihop
- hur de kunde nå lärare och andra studerande
- hur de kunde delta mellan de gemensamma tillfällena
Lärarna behövde i sin tur fungerande strukturer för material, kommunikation och samarbete.
Målgruppen gjorde uppdraget dubbelt
De studerande var vuxna i olika livssituationer. Många arbetade redan som studiehandledare eller elevassistenter, andra hade yrkes- eller universitetsutbildning från sina tidigare hemländer. Deras vana vid digitala verktyg skilde sig mycket åt, och flera studerade på ett andraspråk.
Tekniken var dessutom inte bara ett medel. Efter utbildningen skulle de studerande själva använda digitala verktyg med nyanlända elever ute på skolor. Lärmiljön behövde alltså fungera för lärandet och samtidigt vara en del av det de skulle lära sig.
Till det kom den organisatoriska verkligheten. Tid och resurser för omställningen var från början för lågt beräknade, planeringen startade sent och de som byggde utbildningen arbetade också i andra verksamheter. Distansutbildningen byggdes till stor del samtidigt som den genomfördes.
I gränslandet mellan pedagogik, teknik och organisation
Jag ansvarade för utbildningens digitala struktur och IKT-utveckling. Jag byggde kursmiljöerna, strukturerade lärvägar och material, utvecklade ytor för kommunikation, stöttade lärare och studerande i den digitala miljön och producerade digitalt undervisningsmaterial.
Jag arbetade nära kursansvarig lärare på distansutbildningen och tillsammans med utbildningsledning och IT-support.
Arbetet med inspelningsstudion samordnade jag. Ledningen godkände att studion skulle byggas och avsatte pengar till inköpen. Jag ansvarade för teknikval, inköp och uppbyggnad, som jag genomförde tillsammans med IT-support och vaktmästare.
Pedagogiken först, tekniken sedan
Frågan var inte vilka digitala verktyg vi hade, utan hur utbildningen behövde fungera för att studerande och lärare skulle kunna arbeta på distans.
Redan i min analys från 2018 beskrev jag tekniken som en andrahandsfaktor. Först behövde vi bestämma hur undervisningen skulle organiseras pedagogiskt. Sedan valde och formade jag tekniken efter de behov vi hade identifierat.
Det pedagogiska upplägget byggde på forskning om nätbaserad utbildning, framför allt Stefan Hrastinskis sociala perspektiv på lärande. Kommunikation, deltagande, samarbete och gemenskap behöver uppmuntras aktivt på distans. Lärandet sker när de studerande sätter in kunskapen i meningsfulla sammanhang och gör den till sin egen. För en målgrupp där många redan hade erfarenhet från yrket var det en självklar utgångspunkt.
Uppdraget pågick parallellt med mina universitetsstudier i IKT, digital didaktik och nätbaserat lärande. Det gjorde att jag hela tiden kunde pröva forskning och teori mot praktiken, och praktiken mot teorin.
Utgå från utbildningens och användarnas behov, skapa en tydlig pedagogisk struktur och välj sedan den teknik som stödjer den.
Fyra principer som styrde arbetet
Principerna formulerades under arbetet. Jag använder dem fortfarande när jag bygger lärmiljöer och utbildningar.
-
Strukturen får aldrig bli ett hinder
Den som studerar på distans ska lägga sin energi på innehållet, inte på att förstå hur lärmiljön fungerar.
I praktikenAlla lärloopar fick samma uppbyggnad, och varje loop fick en egen färg både på ikonen och inuti loopen. De studerande kunde alltid se var de befann sig.
-
Tekniken är både verktyg och innehåll
När yrket kräver digital kompetens ska lärmiljön också träna den.
I praktikenVarje lärloop avslutades med en IKT-hörna. De studerande byggde också egna webbplatser där deras examinationer samlades som en personlig portfolio.
-
Lärarna ska kunna äga strukturen själva
En digital lärmiljö som bara den som byggt den förstår är sårbar.
I praktikenJag byggde strukturer för hur lärarna kunde organisera, dela och återanvända material, och handledde dem tills de kunde arbeta vidare på egen hand.
-
Kommunikation och gemenskap ska byggas in
På distans uppstår gemenskap inte av sig själv. Den behöver ha en plats i designen.
I praktikenClassroom blev en daglig kanal där de studerande ställde frågor, delade tips och peppade varandra. Zoom gav möten ansikte mot ansikte.
Därför valdes lösningarna
-
Google Workspace for Education
Därför att många av skolorna där de studerande skulle arbeta använde samma miljö. Plattformen var också lätt att forma efter pedagogiska behov och gick att bygga ut med tillägg efter hand.
-
Google Sites som nav
Därför att en webbplats ger överblick över hela den tvååriga utbildningen, med tydliga lärvägar, rubriker och färgkoder. Allt material fanns på ett ställe.
-
Classroom och Zoom för kommunikation
Därför att webbplatsen bar strukturen, men lärandet behövde en plats för det dagliga samtalet och för möten i realtid.
-
Lärloopar med fast struktur
Därför att strukturen skulle bli så igenkännlig att den inte blev ett hinder för att ta till sig innehållet. När formen var bekant kunde uppmärksamheten gå till det som skulle läras.
-
En egen inspelningsstudio
Därför att inspelade föreläsningar är en viktig del av en flexibel distansutbildning, och ljud och bild av låg kvalitet märks direkt för de studerande.
Vad som byggdes, och för vem
-
För de studerande
En samlad lärmiljö med tydliga lärvägar.
- Webbplats med överblick över alla kurser
- Lärloopar med återkommande struktur och färgkoder
- Inspelade föreläsningar och multimodala resurser
- IKT-moment i varje lärloop
- Egen portfolio-webbplats för examinationerna
-
För lärarna
Stöd för att undervisa på distans.
- Gemensamma arbetsytor och materialstrukturer i Drive
- Strukturer för att dela och återanvända material
- Handledning i digitala verktyg och distanspedagogik
- IKT-pedagogiska undervisningsinslag
-
För verksamheten
Förutsättningar för produktion och tillväxt.
- Studio för digital utbildningsproduktion: teknikval, inköp och uppbyggnad
- Inspelning, redigering och publicering av föreläsningar och instruktioner
- En struktur som kunde bära fler klasser
Lärloopens delar
Varje kurs delades in i fyra lärloopar. Uppbyggnaden var densamma genom hela utbildningen, medan innehållet skiftade. Varje loop hade en egen färg, både på ikonen som ledde dit och inne i själva loopen. I looparna varvades inspelade föreläsningar med litteratur, fallstudier och möten. IKT-hörnan låg alltid sist.
- Inspelad föreläsning Kan pausas och ses flera gånger.
- Litteratur och fall Teorin kopplas till situationer som de studerande själva mött.
- Möte och samtal Zoom-möten och diskussion i Classroom.
- IKT-hörnan Ett digitalt moment att använda i yrket, sist i varje loop.
Delarna varvades i loopen. IKT-hörnan avslutade alltid.
Vad arbetet ledde till
-
De studerande hittade rätt
Att kunna orientera sig var det centrala designproblemet. I kursutvärderingen beskrev många lärvägarna som lätta att hitta i, och de visste var i arbetet de befann sig. De var genomgående nöjda med strukturen och med IKT-uppgifterna, som de kunde använda direkt i arbetslivet. Efter första kursen var 37 av 43 studerande kvar.
-
En gemenskap på distans
I klasschatten växte en gemenskap fram snabbare än vi hade väntat oss. De studerande ställde frågor, delade lösningar och peppade varandra. De inspelade föreläsningarna gick att pausa och se flera gånger, och flexibiliteten gjorde det möjligt för många att studera vid sidan av arbete och familj.
-
För lärare och organisation
Att bygga kursen systematiskt blev en kompetensutveckling för alla som var med. Den gemensamma materialbanken, studion och erfarenheterna av omställningen fanns på plats när utbildningen växte till två distansklasser.
”Enkla, tydliga, konkreta, lagom svåra, och man hade tid för att förbereda sig inför examinationen.”
Studerande, om examinationsuppgifterna i kursutvärderingenDet som inte fungerade lika bra
Att logga in på de nya kontona tog mycket längre tid än väntat, främst för att många blandade ihop sitt privata Google-konto med utbildningens. Under de första veckorna blev ämnesmöten ofta teknikmöten, och både lärare och IKT-ansvarig behövde vara med på alla Zoom-möten. Efter tre månader arbetade nästan alla självständigt. Det var en liten investering för en utbildning på två år.
Gruppmötena på Zoom delade de studerande mest. Några lärde sig mycket av varandra, andra fick ut mer av inspelade föreläsningar och egna studier. Någon tyckte att det var svårt att komma till tals på ett andraspråk. Flera saknade också ett eget forum för frågor som de inte ville ställa inför hela gruppen.
Utvecklingsarbetet som akademiskt case
Hösten 2018 läste jag kursen Kompetens, lärande och IKT i arbetslivet (7,5 hp, avancerad nivå). Som examination analyserade jag den pågående omställningen av utbildningen. Jag granskade inte bara lärmiljön utan hela förändringsprocessen ur tre perspektiv:
- ledning och organisation
- arbetstagare och samarbete
- studerande och lärande
Utifrån forskning om nätbaserat lärande, organisatoriskt lärande, teknikanvändning och virtuell kompetensutveckling (Virtual Human Resource Development) formulerade jag sedan förbättringsförslag för verksamheten. Det praktiska utvecklingsarbetet och den akademiska analysen pågick alltså samtidigt och påverkade varandra.
Vad arbetet lärde mig
-
En ny utbildningsform kräver mer än en ny plattform
Tekniken var sällan det svåra. Motståndet låg i tid, resurser, ansvarsfördelning och kommunikation. Arbetssätt, material och organisation behöver förändras tillsammans med tekniken – en digital omställning är i första hand en organisatorisk förändring.
-
Kunskap kan inte bara lagras – den måste delas
Att skicka material mellan lärare räckte inte. Utan gemensamma samtal om innehållet uppstod missförstånd som kostade mycket tid. En materialbank fungerar först när det finns ett socialt sammanhang runt den.
-
Digital kompetens får inte bli en persons ansvar
Om kompetensen bara finns hos den som är IKT-ansvarig skiljs undervisning och teknik åt. Lärarna behöver stöd inne i sin egen arbetssituation, inte bara vid enstaka utbildningsdagar.
-
Stöd i början är en investering
De första veckornas intensiva tekniska stöd var inte ett misslyckande. Det var det som gjorde att de studerande sedan kunde arbeta självständigt i två år.
Vad analysen ledde till
Analysen ledde till konkreta förbättringsförslag, och flera av dem genomfördes:
- en gemensam kanal för kommunikation mellan mötena, så att idéer och frågor samlades på ett ställe
- materialstrukturer i Drive som nya lärare kunde förstå utan introduktion
- ett eget forum för studerande som ville ställa frågor enskilt – något flera hade saknat
Om jag gjorde det i dag
Jag skulle börja med en helhetsanalys av behov och resurser innan antagningen öppnar, och tydliggöra vem som äger vad. Jag skulle också bygga in lärarnas kompetensutveckling i omställningen från början, i stället för att låta den ske vid sidan av. Samma tanke ligger i dag bakom de gemensamma kursmallarna och lärarstödet i verksamhetens korta YH-utbildningar – i samma yrkeshögskola, som numera heter Talenti.
Uppdraget lade grunden för mitt fortsatta arbete med Learning Design, digitala lärmiljöer, distans- och hybridutbildning, multimodalitet och lärares kompetensutveckling.